På den här sidan kan du läsa mer om några av de växter som finns i Gyttorps skolträdgård. Skyltarna med arter är numrerade så du lätt kan skrolla fram till den växt du vill läsa mer om.
1. Aronia – näringsrik buske för mat, mångfald och markhälsa
Historik och bakgrund
Aronia (släktet Aronia, vanligast Aronia melanocarpa – svartaronia) är en buske ursprungligen från östra Nordamerika, där den växer i fuktiga skogsområden. Den introducerades till Europa på 1700-talet och fick spridning som prydnadsbuske och bärväxt, särskilt i Östeuropa där den odlats i större skala sedan 1900-talet för sina hälsofrämjande bär.
Aronia tillhör rosväxterna och är nära släkt med rönn, oxbär och häggmispel. Den har vunnit popularitet i nordiskt klimat tack vare sin härdighet (zon 5–6), tålighet mot sjukdomar och dekorativa utseende med vita blommor på våren, mörka bär på sensommaren och eldröd höstfärg.
Ekologisk funktion i skogsträdgården
I skogsträdgården fungerar aronia utmärkt som buskskikt, gärna i sol till halvskugga. Den kan planteras i rader, som häck, eller som enstaka plantor i blandade system. Växten är lågkrävande, torktålig när den etablerats, och gynnar den biologiska mångfalden.
- Pollinatörer gynnas av de vita blommorna i maj-juni som lockar bin och andra insekter.
- Fåglar uppskattar bären, särskilt på senhösten.
- De täta buskarna ger skydd och häckningsmiljö för småfåglar.
Aronia har ett välutvecklat rotsystem som binder jorden och bidrar till stabilitet i sluttningar och odlingssystem. Busken kräver lite skötsel, men kan föryngras genom beskärning.
Användning som livsmedel och andra nyttor
Aroniabären är ätliga, mycket näringsrika och innehåller höga halter av antioxidanter, särskilt antocyaniner och polyfenoler, som ger dem deras mörkt blåsvarta färg. De har också höga halter av C-vitamin och fibrer.
- Smakprofil: Bären är syrliga och sträva råa, men lämpar sig väl i förädlade former som sylt, gelé, saft, vin, smoothies, torkade snacks eller pulver.
- Medicinsk potential: Aronia har studerats för blodtrycks- och blodsockersänkande effekter, samt för att stödja immunförsvaret.
- Bladen har använts i vissa örttéer, även om detta är mindre vanligt.
Bären mognar i augusti–september och kan skördas maskinellt eller för hand. De sitter kvar länge på busken och kan skördas även efter första frosten, vilket mildrar strävheten.
Sammanfattning
Aronia är en många funktioners växt som kombinerar prydnad, ekosystemtjänster och näringsrik skörd. Den fungerar som pollinatörsmagnet, fågelbuske, marktäckare och hälsoväxt. Med sin tålighet, låga skötselkrav och höga näringsinnehåll är den ett givet inslag i en hållbar skogsträdgård – särskilt där man vill kombinera skönhet med nytta.
———————————————
2. Blåbärstry – tidig bärbuske med arktiskt ursprung och hög näringsprofil
Historik och bakgrund
Blåbärstry (Lonicera caerulea), även kallad honungsbär eller haskap (från japanskans hasukappu), är en flerårig bärbuske inom kaprifolfamiljen. Den har sitt ursprung i de kalla klimaten i Sibirien, Japan och norra Kanada, och har länge använts i traditionella kulturer för sina tidiga, näringsrika bär.
Under 1900-talet påbörjades selektiv förädling i Ryssland och senare i Japan och Kanada. På 2000-talet fick blåbärstry ökad uppmärksamhet i Europa tack vare sitt tidiga bärmognande, höga antioxidantinnehåll och härdighet (upp till odlingszon 7).
Ekologisk funktion i skogsträdgården
Blåbärstry är en tålig, kompakt buske (1–2 m hög) som passar väl i buskskiktet i en skogsträdgård. Den trivs bäst i sol till halvskugga och klarar både torra och kalla förhållanden. Den är tidigblommande (april–maj) och har därmed särskilt värde för tidiga pollinatörer som humlor och bin, som får tillgång till nektar och pollen när få andra växter blommar.
Den blommar ofta innan sista frosten, men är anpassad till detta: blommorna tål frost bättre än hos många andra fruktväxter.
Busken har ett ytligt rotsystem och fungerar väl i blandade planteringar. Den är själv inte marktäckande men gillar samplantering med marktäckare som förbättrar jordstruktur och fuktbalans. Blåbärstry är också ett bra alternativ till blåbär i torrare jordar eller mer öppna delar av skogsträdgården.
Användning som livsmedel och andra nyttor
Blåbärstrybär är ätliga direkt från busken och mognar mycket tidigt – ofta i slutet av maj till början av juni, vilket gör dem till en av säsongens första bärskördar.
- Bären är avlånga, mörkblå och saftiga, med en smak som ofta beskrivs som en blandning av blåbär, hallon och svarta vinbär.
- Näringsinnehåll: Höga halter av C-vitamin, antocyaniner och andra antioxidanter. Forskning har visat positiva effekter för hjärt-kärlhälsa och blodsockerreglering.
- Användning: Äts färska, men passar även i sylt, saft, gelé, smoothies, vin, bakverk eller torkade som snacks.
- Skörd: Busken ger skörd redan 2–3 år efter plantering och kan leva i över 30 år.
Bästa fruktsättning sker vid korspollinering, så man bör plantera minst två olika sorter.
Sammanfattning
Blåbärstry är en härdig, lättskött och mycket tidig bärbuske som passar utmärkt i skogsträdgårdens buskskikt. Den gynnar pollinatörer, kräver lite underhåll, och ger en vitaminrik skörd långt innan andra bär mognar. Med sin kombination av matnytta, mångfaldsstöd och klimatanpassning är blåbärstry en värdefull växt i både små och stora skogsträdgårdssystem.
———————————————
3. Hassel – en mångsidig nyttoväxt i skogsträdgården
Historik och utbredning
Hassel (Corylus avellana) är en lövfällande buske eller mindre träd som är inhemsk i Europa och västra Asien. I Sverige växer den vilt främst i södra och mellersta delarna, ofta i lundar, bryn och skogskanter. Hasseln var en av de första vedartade växterna som etablerade sig efter inlandsisen och har varit en viktig del av människans liv i Norden sedan stenåldern.
Arkeologiska fynd visar att hasselnötter har ätits av människor i över 9 000 år, och växten har haft stor betydelse i både föda och folktro. I nordisk mytologi symboliserade hassel visdom och skydd, och i många kulturer ansågs den helig.
Ekologisk funktion i skogsträdgården
I skogsträdgården fyller hasseln en viktig roll som bärande buskskikt. Den växer snabbt, bildar täta snår som erbjuder skydd för fåglar och smådjur, och den blommar mycket tidigt på våren innan lövsprickningen – ofta redan i februari-mars – vilket gör den till en viktig pollenkälla för tidiga insekter.
Hasseln är kvävekrävande men gynnar jordlivet genom sin rikliga bladfällning och sitt rotsystem som binder jorden och bidrar till en god jordstruktur. Dess förmåga att föryngra sig genom stubbskott gör den dessutom till ett regenerativt inslag i trädgårdssystem – perfekt för slänter eller skogsbryn.
Användning som livsmedel och andra nyttor
Den mest välkända produkten från hassel är hasselnötterna, som är energirika och innehåller nyttiga fettsyror, protein, fibrer, E-vitamin och mineraler som magnesium och järn. Nötterna kan ätas råa, rostade, malas till mjöl eller användas i växtbaserad mjölk. De mognar i september–oktober och bör skördas innan de faller till marken om man vill undvika konkurrens från djur.
Utöver nötterna är veden från hassel hård och seg, vilket gjort den användbar till redskap, korgflätning, gärdsgårdar och som traditionell ”slanor” till ärt- och bönstöd. Den är också uppskattad som brasved på grund av sitt höga energivärde.
Hassel har använts i folkmedicin som ett sammandragande medel, och blad och bark har nyttjats i avkok för sårbehandling. Växten har också värde som landskapselement, där dess rundade form och tidiga blomning ger estetiska och funktionella kvaliteter.
Sammanfattning
Hasseln är en mångsidig och tålig växt som passar utmärkt i skogsträdgårdar. Den kombinerar matproduktion, biologisk mångfald och regenerativ funktion på ett sätt som få andra växter gör. Med sin historia, sina ekologiska tjänster och sina ätliga nötter är hassel ett självklart inslag i ett resilient och hållbart odlingssystem.
———————————————
4. Funkia – ätlig skuggskönhet med funktion och form
Historik och bakgrund
Funkia (Hosta spp.) är ett släkte perenna växter med ursprung i Östasien – särskilt Japan, Korea och Kina. Där har funkia odlats i århundraden, både som matväxt och prydnadsväxt. Växten introducerades till Europa på 1700-talet och blev snabbt populär i trädgårdar för sitt vackra bladverk och sin skuggtålighet.
Namnet ”Hosta” hedrar den österrikiske botanisten Nicolaus Thomas Host. I Japan är växten känd som urui, och unga skott har traditionellt använts i matlagning, särskilt i vårens första rätter.
Ekologisk funktion i skogsträdgården
Funkia är en utmärkt marktäckare i det lägre växtskiktet i skogsträdgården, särskilt i skuggigare och fuktigare lägen där många andra växter har svårt att trivas. Dess stora blad breder ut sig över marken och hämmar ogräs, samtidigt som den skyddar jorden mot avdunstning och erosion.
Växten är mycket tålig, långlivad och lättodlad, och kan kombineras med fleråriga grönsaker, bärbuskar och träd i skogsträdgårdens halvskuggiga delar. Den är särskilt värdefull som strukturväxt – de frodiga bladen skapar rumslighet och mikroklimat för mindre växter och smådjur.
Funkior blommar under sommaren med lila eller vita, trumpetformade blommor som attraherar bin och humlor, även om blomningen inte är växtens huvudattraktion.
Användning som livsmedel och andra nyttor
Funkia är en ätlig flerårig grönsak, även om detta är mindre känt i väst. Det är framför allt de unga skotten på våren som är ätliga och eftertraktade:
- Skott (urui): Skördas tidigt på våren när de är hoprullade, likt sparris. De kan ätas råa i sallad, lätt förvällda, wokade eller ångkokta.
- Blad: Går även att använda unga blad senare på säsongen, men smaken är mildare då.
- Blommor: Vissa arter har ätliga blommor som kan användas som dekoration i sallader.
Näringsmässigt är funkia inte särskilt energität, men den ger variation, tidig grönska och har god textur – en bra komponent i fleråriga grönsakssystem. Smaken är mild, med toner av sparris eller gurka beroende på art och tillagning.
Det är viktigt att säkerställa artbestämning, eftersom alla sorter inte är dokumenterat ätliga, även om de flesta Hosta-arter betraktas som ofarliga.
Sammanfattning
Funkia är en estetisk, ätlig och ekologiskt värdefull växt för skuggigare delar av skogsträdgården. Den binder jorden, gynnar pollinatörer, dämpar ogrästryck och erbjuder ett tidigt skott till köket. Med sin kombination av skönhet och nytta är funkia ett utmärkt exempel på hur prydnad och produktivitet kan förenas i hållbar odling.
———————————————
5. Klibbal – kvävefixerare och fuktälskare i den produktiva skogsträdgården
Historik och bakgrund
Klibbal (Alnus glutinosa) är ett lövträd som är inhemskt i stora delar av Europa, inklusive Sverige. Trädet trivs särskilt väl i fuktiga miljöer som strandkanter, kärr och bäckraviner, där det ofta bildar naturliga alkärr. Namnet ”klibbal” kommer av att unga blad och knoppar är klibbiga vid beröring.
Klibbal har historiskt använts för virke i våtmarker, eftersom veden är mycket hållbar under vatten – t.ex. i pålar, brunnar och broar. Under 1800-talet användes även barken inom garverinäringen, och träkol från al har använts till krutframställning. I folkmedicin förekom barkavkok mot feber och inflammation.
Ekologisk funktion i skogsträdgården
Klibbal är mycket viktig ur ekologiskt perspektiv och har flera funktioner som gör den användbar i en skogsträdgård – särskilt i våtare eller marginella delar av odlingssystemet.
- Kvävefixering: Genom samarbete med aktinobakterier i släktet Frankia i sina rotknölar kan klibbal binda kväve från luften till jorden, vilket förbättrar jordens bördighet och gynnar andra växter i närheten.
- Förbättrar markstruktur: Det stora rotsystemet binder jorden och förbättrar markens struktur och vattenhållande förmåga.
- Brynväxt: Kan planteras i ytterkanten av skogsträdgården som vindskydd, erosionsskydd eller skyddszon mot närliggande öppna marker eller vattendrag.
- Biologisk mångfald: Klibbal gynnar över 100 insektsarter, fungerar som boplatser för fåglar och är en viktig art i många vattennära ekosystem.
Den växer snabbt och klarar beskärning väl, vilket gör den lämpad för pollarding (hamling) om man vill skörda biomassan regelbundet utan att ta bort trädet.
Användning och potentiell ätlighet
Klibbal är inte en klassisk ätlig art, men har viss användning:
- Bark och blad har använts traditionellt i örtmedicin – barkavkok mot feber och inflammation, samt som gurgelvatten.
- Kottelika frukter: Har använts i vissa traditionella metoder för att färga ull och tyg.
- Bladströ: Fallna blad är rika på kväve och bryts snabbt ned till gödselrik humus, vilket gör klibbal värdefull i näringskretsloppet.
Trädet fungerar även som ”ammande träd” i skogsträdgården – det ger lätt skugga till unga fruktträd eller buskar samtidigt som det bidrar med kväve.
Sammanfattning
Klibbal är ett många funktioners träd i skogsträdgården: det förbättrar jordens bördighet genom kvävefixering, stabiliserar fuktig mark, gynnar biologisk mångfald och bidrar med organiskt material. Även om den inte odlas för skörd av livsmedel, är dess indirekta bidrag till odlingssystemet mycket stort – särskilt i våta, näringsfattiga eller kantzoner i skogsträdgårdar.
———————————————
6. Spansk körvel – söt smak och stödjande funktion i skogsträdgården
Historik och utbredning
Spansk körvel (Myrrhis odorata), även kallad aniskörvel eller myrraört, är en flerårig ört med ursprung i Sydeuropa, särskilt bergsområden i Pyrenéerna och Alperna. Den introducerades i Norden under medeltiden som en läke- och kryddväxt, och förekom ofta i kloster- och apotekarträdgårdar.
Växten har använts i folkmedicin och hushåll i hundratals år. Namnet Myrrhis syftar på dess myrra-liknande doft, och ”odorata” betyder väldoftande. Den naturaliserades i delar av Skandinavien och trivs särskilt i fuktig, halvskuggig mark – vilket gör den väl lämpad för skogsträdgårdsmiljöer.
Ekologisk funktion i skogsträdgården
Spansk körvel är ett tidigt, perennkryddigt skikt i skogsträdgården, ofta under träd eller i lundliknande miljöer. Den kommer upp tidigt på våren och täcker snabbt marken med stora, ormbunkslika blad, vilket gör den effektiv som levande marktäckare. Den konkurrerar ut ogräs och skyddar jorden mot avdunstning och erosion.
Den producerar rikligt med nektar och pollen och blommar från maj till juli, vilket gör den värdefull för pollinatörer som bin och blomflugor. Dess samlevnad med träd och buskar fungerar väl tack vare dess djupt rotsystem som inte stör ytligt rotsystem hos andra växter.
Den självsår sig lätt men är inte invasiv – vilket ger möjlighet till naturlig spridning utan att ta över systemet.
Användning som livsmedel och andra nyttor
Spansk körvel är helt ätlig och mycket uppskattad för sin lakritsliknande smak, som kommer från naturligt förekommande anetol, samma ämne som ger anis dess karaktäristiska arom.
- Blad: Mildast i smak på våren. Används färska i sallader, soppor, såser, örtte eller som sockerersättning i rabarberpaj (där de minskar behovet av socker).
- Stjälkar: Kan ätas som grönsak, råa eller tillagade.
- Frön: Har en stark sötma och kan tuggas som andedräktsfräschare, eller användas som krydda i bakverk.
- Roten: Ätlig och liknar palsternacka i konsistens och smak, men är mindre vanlig i matlagning.
Medicinskt har växten använts för att underlätta matsmältning, lindra gasbildning och som milt slemlösande medel. Den kan även användas i örtteer för sin lugnande effekt.
Sammanfattning
Spansk körvel är en vacker, väldoftande och ätlig flerfunktionsväxt i skogsträdgården. Den stödjer pollinatörer, täcker marken, självsår sig lagom och erbjuder en mångsidig och sockerfri smaksättare i köket. Dess tidiga tillväxt gör den till en idealisk vårväxt i halvskuggiga lägen, med potential att fylla både ekologiska och kulinariska nischer i ett hållbart odlingssystem.
———————————————
7. Strutbräken – en flerfunktionell ormbunke i skogsträdgården
Historik och utbredning
Strutbräken (Matteuccia struthiopteris), även kallad strutspene, är en stor och kraftfull ormbunke som är inhemsk i stora delar av norra halvklotet, inklusive Sverige. Den växer naturligt i fuktiga skogsmarker, längs vattendrag och i lundmiljöer, ofta i halvskugga. Namnet kommer av den strutliknande formen på de unga skotten och det yviga, fjäderlika utseendet hos de fullt utvecklade bladen.
Ormbunkar har funnits i över 350 miljoner år och är därmed bland de äldsta kärlväxterna på jorden. Strutbräken har en lång tradition i både nordamerikanska och asiatiska kulturer, där den bland annat har använts som livsmedel och som del av traditionell medicin.
Ekologisk funktion i skogsträdgården
I en skogsträdgård fyller strutbräken flera viktiga ekologiska funktioner. Den är en markstrukturbyggare och kan skapa en tät, fuktbevarande växtmatta under träd och buskar. De stora bladen skuggar marken effektivt, vilket minskar avdunstning och konkurrens från ogräs.
Växtens kraftiga rotsystem bidrar till att stabilisera marken i sluttningar och längs bäckar, och bladen bryts ner till näringsrik mull som gynnar mikrolivet i jorden. Dessutom skapar den skyddade mikrohabitat för smådjur och insekter.
Strutbräken är också klonal, vilket innebär att den kan sprida sig vegetativt med underjordiska jordstammar. Det gör den lämplig för att etablera sig på störda platser där man vill ha snabb återväxt.
Användning som livsmedel och andra användningsområden
De unga, hoprullade skotten – så kallade fiddleheads eller ”ormbunksknoppar” – är ätliga om de tillagas rätt. De är särskilt populära i Nordamerika och östra Asien under tidig vår. Skotten skördas innan de rullat ut sig, kokas noggrant (minst 10–15 minuter) och kan användas i soppor, sallader eller stekas. Råa skott bör undvikas eftersom de kan innehålla svagt giftiga ämnen.
Utöver användningen som livsmedel har strutbräken haft en plats i folkmedicin, till exempel som omslag mot sår eller som urindrivande medel. Bladen har även använts som packmaterial till frukt och grönsaker tack vare sin mjuka men robusta struktur.
Sammanfattning
Strutbräken är en utmärkt flerfunktionell växt i skogsträdgården: den är vacker, ekologiskt värdefull, ätlig i ung form och bidrar till både markskydd och jordförbättring. Dess förmåga att etablera sig i skuggiga, fuktiga miljöer gör den särskilt användbar i system där mångfald och funktionalitet prioriteras.
———————————————
8. Vallört – Bocking 14, en växt med många funktioner
Allmänt om vallört
Vallört (Symphytum spp.) är en flerårig ört som hör till familjen strävbladiga växter (Boraginaceae). Den är ursprungligen hemmahörande i Europa och västra Asien, men har spridits till många delar av världen. Vallört är känd för sina stora, ludna blad och klockformade blommor, ofta i blått, violett eller rosa.
Sorten Bocking 14 är en särskilt odlad hybrid, framtagen i Storbritannien för sina gynnsamma odlingsegenskaper. Den är steril, vilket innebär att den inte sprider sig med frön – en viktig fördel ur ekologisk synvinkel då den inte blir invasiv.
Historia och ursprung för Bocking 14
Bocking 14 är en av flera namngivna kloner som togs fram av den brittiska odlingspionjären Lawrence D. Hills på 1950-talet vid Henry Doubleday Research Association (numera Garden Organic). Sorten är en korsning mellan Symphytum officinale (äkta vallört) och Symphytum uplandicum (ryska vallört), och valdes för sina kraftiga växtegenskaper, höga näringsinnehåll och sterila natur.
Namnet ”Bocking” kommer från platsen i Essex där urvalet gjordes.
Ekologisk användning
Vallört Bocking 14 har blivit mycket populär inom ekologisk odling och permakultur tack vare sina många funktioner:
- Grönt gödselmedel (”gröngödsling”): Växten har djupa pålrötter som drar upp näringsämnen, särskilt kalium, från djupa jordlager. När bladen klipps och får förmultna på jorden, fungerar de som ett naturligt gödselmedel.
- Biologiskt marktäckningsmaterial: Klippta blad används som täckmaterial runt andra växter, vilket förbättrar jordens struktur, minskar avdunstning och hämmar ogräs.
- Kompostförstärkare: Vallörtens blad är rika på kväve och kalium och fungerar som en ”aktivator” i komposten, vilket påskyndar nedbrytningen.
Användning i skogsträdgårdar
I skogsträdgårdsdesign spelar vallört Bocking 14 en viktig roll i växtsammansättningen:
- Kantväxt eller understoryväxt: Dess stora blad täcker marken effektivt, vilket skapar mikroklimat och minskar ogrästryck.
- Näringspump: Genom sina djupa rötter återför den näring till ytan och förbättrar därmed tillgängligheten för andra växter.
- Foderkälla för pollinatörer: Trots att Bocking 14 är steril, blommar den rikligt och producerar nektar som uppskattas av bin och andra insekter.
Vallört som livsmedel – försiktighet krävs
Vallört har historiskt använts som medicinalväxt och som grönsak, men det finns viktiga hälsorisker att känna till:
- Innehåll av pyrrolizidinalkaloider: Dessa ämnen kan vara skadliga för levern vid långvarigt intag, särskilt i stora mängder.
- Livsmedelsverkets rekommendation: I flera länder, inklusive Sverige, avråder myndigheter från att använda vallört som livsmedel eller örtte, särskilt i torkad form.
Användning i modern matlagning är därför begränsad till mycket små mängder unga blad i vissa traditionella rätter, men ska undvikas i större omfattning eller vid upprepad konsumtion.
Sammanfattning – Vallört Bocking 14 i undervisningen
Vallört Bocking 14 är ett utmärkt exempel på en nyttoväxt i ekologiskt odlingssystem, där växtens naturliga egenskaper används för att ersätta konstgödsel och bekämpningsmedel. Dess användning i skogsträdgårdar och permakultur visar hur odling kan utformas i samklang med ekosystemet. Samtidigt är den ett exempel på hur traditionell kunskap om ätliga växter behöver nyanseras med modern toxikologisk forskning.
Sammanfattning
Vallört är en högeffektiv flerfunktionsväxt i skogsträdgården. Den förbättrar jordens näringsstatus, stödjer pollinatörer, producerar stora mängder biomassa och har ett historiskt värde som läkeväxt. Med rätt hantering är den ett kraftfullt verktyg i ekologisk odling, även om den inte bör ätas.